SAOLhist

mått

substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en mått·et1enhet för bestämning av omfattning i det avseende som framgår av sammanhanget; såväl om allmänt vedertagna enheter som om mer tillfälliga; ibl. med begränsning till rumsliga mått mått.JFRcohyponymstorhet 1 måttsystemlängdmåttrymdmåttstandardmåttmått och viktvolt är det vanliga måttet på elektrisk spänningbruttonationalprodukten är ett vanligt men ofta ifrågasatt mått på levnadsstandarden○äv. om enklare mätinstrument för volym- el. längdbestämning, t.ex. i form av behållare med känd volymlitermåttrågat måttett mått grädde, dvs. 1 dl○äv.i sammansättn. form för bakning kakmått○äv. om mer abstrakta mätinstrumentnjuta i fulla måttgiftermålsvanorna är ett bra mått på de sociala värderingarna i äldre tidermätt med popmarknadens mått är 10 000 försålda skivor inte så mycketett mått (ngt), ett mått (med ngt), ett mått (på ngt)hålla måttetmotsvara uppställda anspråk som artist håller han tyvärr inte måttet längre; på företaget är man medveten om att rutinerna inte håller måttet måttet är rågatdet får vara nog när avdelningen hade arton patienter på åtta vårdplatser ansåg personalen att måttet var rågat struket måttmått som inte är fyllt med råge tillsätt ett struket mått pulver till vätskan sedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. mat; trol. av lågty. mate ’mått’; bildn. till mäta; jfr 1måtta samt likmätigt, rättmätig 2(genom mätning) fastställd omfattning i det avseende som framgår av sammanhanget mått.utstr.räkna antalet fönster och ta mått på demta mått till en kostym○äv. om grad, kvantitet e.d. av abstrakta företeelserett stort mått av frihetett framtidslöfte av enorma mått(ta) mått (på ngn/ngt), (ta) mått (till ngt), ett (ADJ) mått (av ngt)sedan 15413i vissa sammansättn. samt i en fras åtgärd komm.försiktighetsmåttmått och stegåtgärderför visst syfte kaptenen vidtog mått och steg för att hålla sin besättning frisk sedan 1706Människan är alltings mått.Efter den grekiske filosofen Protagoras (400-talet f.Kr.)