Svensk ordbok 2009, webbversion

mör´ker substantiv mörkret; best. f. genitiv ibl. mörksens i stelnade uttr. mörk·ret1(till­stånd av) från­varo av eller brist på ljus NollJFRcohyponym1ljus 1 halvmörkerpolarmörkerett kompakt mörkervinterns kyla och mörkertjuvarna hade smugit sig in i skydd av mörkret○äv. med en sorts rumsbetydelsehan gick ut i mörkrethon trevade i mörkret efter ström­brytaren○spec. i mer el. mindre bildliga ut­trycknär mörkret fallerefter mörkrets in­brottmörkrets furstesefurste sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. myrker; till mörk 2från­varo av kultur eller upp­lysning psykol.den äldre före­ställningen om medel­tidens mörker○äv. om till­stånd av hopp­löshet, pessimism o.d.ut­redarna famlar i mörkeren liten ljusning i det kompakta mörkret på arbets­marknadenmörksens gärningarsegärning sedan 1472–86Speculum VirginumMörkrets hjärta.Svensk titel på roman av Joseph Conrad (1902) om bl.a. kolonialismens grymheter i Afrika