Svensk ordbok 2009, webbversion

mackapä´r substantiv ~en ~er mackapär·en(o­bestämt) före­mål gärna av mekaniskt slag vard.tekn.JFRcohyponymmanick någon sorts elektronisk mackapärsedan 1912sv. dial. mackapär ’konstig figur, grej; modig karl’; ev. ombildn. av det bibliska släkt­namnet mackabéer