Svensk ordbok 2009, webbversion

ma`ge substantiv ~n magar mag·en1ett säck­formigt organ i kroppen, där födan lagras och sönder­delas anat.SYN.synonymmagsäck ○ofta med tanke på organets funktion el. hälso­tillståndha hård mageha ont i magen○ibl. äv. med tanke på organets reaktioner vid o­lika känslor etc. (äv. mer el. mindre bildligt)ha nervös magedet suger i magen (på ngn)ngn är hungrig​ när det suger i magen brukar han ta ett äpple det vänder sig i magen på ngnngn får kväljningar​ det vände sig i magen på henne när hon såg bilderna från nazistmötet ha en klump i magenseklump ha fjärilar i magensefjäril 1 ha is i magenseis ha mage att göra ngtha fräckheten att göra ngtvard.​ förbunds­kaptenen hade mage att skylla den svenska förlusten på o­tur på fastande/tom mage innan man än­nu ätit ngt​ om man handlar mat på fastande mage blir det ofta större in­köp än vad som var planerat; ta inga viktiga beslut på tom mage! vara trög i magenha förstoppning​ o­avsett vilka toalettvanor man har kan man bli trög i magen då och då sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. maghi; gemens. germ. ord av o­säkert urspr. 2nedersta delen av bålens fram­sida anat.JFRcohyponymbukcohyponymunderliv kulmageligga på magenhon är i sjunde månaden så hon går med magen i vädretsedan 1592