Svensk ordbok 2009, webbversion

magi [-gi´] substantiv ~n ●(före­given) behärskning av om­givningen med över­naturliga metoder som besvärjelser, rituella handlingar o.d. relig.sag.JFRcohyponymtrolldom runmagitalmagi○äv. bildligtmärkligt stark verkan foto­konstens magikontagiös magimagi som inne­bär att man genom beröring försöker hjälpa, bota eller skada​ blod från den person man vill få makt över spelar en viktig roll i många riter som bygger på kontagiös magi svart magimagi som av­ser att skada​ han an­klagade sina fiender för att an­vända svart magi och voodoo mot honom vit magimagi som syftar till att göra gott​ hon kallar sig för en modern häxa och praktiserar vit magi sedan 1674ur grek. magei´a med samma betydelse, till mag´os ’präst; troll­karl’; jfr 2mager