Svensk ordbok 2009, webbversion

magnat [maŋna´t] substantiv ~en ~er magn·at·enrik och mäktig man särsk. (förr) om stora jord­ägare i vissa länder i Öst­europa admin.samh.äv. all­männareindustrimagnatsedan 1662till medeltidslat. magna´tes ’stor­män’, till lat. ma´gnus ’stor’; jfr magnifik