Svensk ordbok 2009, webbversion
[maŋna´t]
substantiv ~en ~er
magn·at·en●rik och mäktig man
särsk. (förr) om stora jordägare i vissa länder i Östeuropa
admin.samh.○äv. allmännareindustrimagnatsedan 1662till medeltidslat. magna´tes ’stormän’, till lat. ma´gnus ’stor’; jfr magnifik