Svensk ordbok 2009, webbversion
magnum
[
maŋ
`
n-
]
adjektiv
,
ingen
böjning
magn·um
●
ofta i sammansättn.
extra stor
utstr.
magnumflaska
magnumformat
(ngns) magnum opus
se
opus
sedan åtm. 1970
till lat.
ma
´
gnum
, neutrum av
ma
´
gnus
’stor’; jfr
magnat
,
magnifik