Svensk ordbok 2009, webbversion

magnum [maŋ`n-] adjektiv, ingen böjning magn·umofta i sammansättn. extra stor utstr.magnumflaskamagnumformat(ngns) magnum opusseopus sedan åtm. 1970till lat. ma´gnum, neutrum av ma´gnus ’stor’; jfr magnat, magnifik