Svensk ordbok 2009, webbversion

majestä´t substantiv ~et, plur. ~er el. ~, best. plur. ~erna el. ~en majestät·et1i vissa stående ut­tryck (titel för) kunglig person samh.yrk.Ers Majestätmajestätet spelar just nu tennisHans Majestät (konungen)(titel vid om­nämnande av) konung​ fonden har Hans Majestät konungen som sin högste beskyddare Hennes Majestät (drottningen)(titel vid om­nämnande av) drottning​ under klar­blå himmel och strålande sol döptes far­tyget i champagne av Hennes Majestät drottningen Kunglig majestät (Kungl. Maj:t)kungen i stats­rådeti sin egenskap av statschef; i äldre tidhistor.sedan 1493brev från Nikolaus Eriksson om en fordran hos polske kungen (Arwidsson)fornsv. maiestät; av ty. Majestät med samma betydelse; av lat. majes´tas ’myndighet; höghet; värdighet’, till ma´jor ’större’ 2vanligen obest. f. sing. stor­slagenhet psykol.Guds majestäthavets majestäti ensamt majestät utan sällskap​ i skyn svävade en havs­örn i ensamt majestät sedan 1501brev från riksmarsken Svante Nilsson till riksföreståndaren Sten Sture (Grönblad)