Svensk ordbok 2009, webbversion

majorite´t substantiv ~en ~er maj·or·itet·en●det att vara fler än mot­ståndarna i viss fråga el. in­om viss beslutande grupp etc. mest i pol. samman­hangadmin.pol.samh.MOTSATSantonymminoritet JFRcohyponymflertal 2 majoritetspartimajoritetsställningvänstermajoritetvara i majoriteten knapp majoritet röstade för EU-anslutningeninget av partierna har egen majoritet i riks­dagen○äv. om gruppen som är i majoritet, t.ex. en partigruppering i riks­dagenmajoritetsledarehan an­slöt sig till majoriteten○äv. all­männarefler­tal majoriteten av besättningen kunde räddas(vara) i majoritet, majoriteten (av ngra)absolut majoritetmer än hälften av rösternasärsk. när valet står mellan fler än två kandidater el. partier​ de vann valet med absolut majoritet den tysta majoritetenden huvud­del av med­borgarna som inte har till­fälle att fram­föra sina (politiska) å­sikteri viss (ofta konservativ) pol. debatt​ med marknads­undersökningen kunde man fånga upp även den tysta majoritetens å­sikter enkel majoritetmajoritet som begränsar sig till bara ngt mer än hälften av rösterna​ för att av­göra frågan räckte det med enkel majoritet i om­röstningen hoppande majoritetermajoriteter som upp­nås (av minoritets­regering) med stöd av än den ena, än den an­dra partigrupperingen​ i längden kan det bli besvärligt att regera med hoppande majoriteter kvalificerad majoritetstörre röst­övervikt än bara en en­staka röstrelativ majoritetfler röster än ngt annat för­slagsedan 1792ur medeltidslat. majo´ritas ’större del; fler­tal’, till lat. ma´jor ’större’; jfr major Majoriteten har aldrig rätten på sin sida.Efter Henrik Ibsen, En folkefiende (1882); ofta lätt förändrat till ”Majoriteten har alltid fel”