Svensk ordbok 2009, webbversion

1ma`ka adjektiv, plur. ●som hör samman och bildar ett par mindre brukl.admin.de här strumporna är makasedan 1836till fornsv. maka(r), plur. av maki ’like; kamrat’; jfr 2maka, make
2ma`ka substantiv ~n makor mak·an●kvinnlig part i äktenskap i förhållande till mannen ngt formelltsläkt.yrk.SYN.synonymhustru JFRcohyponymmake 1 hans äkta makahon är en kärleks­full maka och morngns maka, maka till ngnkaka söker makasekaka 1 sedan 1430–50Flores och Blanzeflorböjnings­form av fornsv. maki ’like; kamrat; äkta make’; jfr make
3ma`ka verb ~de ~t mak·ar●ofta med partikel som an­ger rörelse­riktning, t.ex.in, ner, undan förskjuta ett litet stycke i sid­led Nollhan makade lite på hatten för att se bättrehon makade undan en hår­slinga från pannanmaka på ngn/ngt, maka (in/ner/undan) ngt (ngnstans)sedan ca 1635av lågty. maken ’göra, åstad­komma’; jfr mäkla, skomakare, urmakare m.fl. Subst.:vbid1-237834makande