Svensk ordbok 2009, webbversion

ma`ke substantiv ~n makar mak·en1manlig part i äktenskap i förhållande till kvinnan ngt formelltsläkt.yrk.SYN.synonym1man 2 JFRcohyponym2makacohyponymmake 2 hennes äkta makehan är en kärleks­full make och farhon träffade sin blivande make i Parisngns make, make till ngnsedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. maki ’kamrat; like; äkta make’; gemens. germ. ord, till ett adjektiv med bet. ’passande till­sammans’; jfr 2maka 2an­dra parten i äktenskap i förhållande till den aktuella ofta i offentligt språksläkt.yrk.JFRcohyponym2makacohyponymmake 1 makens in­komst på­verkar inte studie­lånet○i plur. äv.part i äktenskap makarna kunde försonasde blev äkta makar 1978○ngn gång äv.an­dra delen av par jag kan inte hitta maken till den här strumpanngns make, make till ngn/ngt, ngra är makarsedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga3knappast plur. lik­värdig mot­svarighet NollJFRcohyponymmotsvarighet ett mästar­prov som de aldrig hade sett maken tillmaken (till ngn/ngt)jag har väl aldrig hört/sett på makenjag har aldrig hört/sett ngt liknandeofta för att uttrycka upprördhet​ grannens barn har så många lek­saker så jag har väl aldrig sett på maken sedan förra hälften av 1300-taletUplands-LagenMaken.Titel på roman av Gun-Britt Sundström (1976)