Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
makt·en1knappast plur.
position och resurser att styra
personer, händelser etc.
samh.JFRcohyponymherraväldecohyponymvälde 2
maktgalenmaktställningmaktutövningvapenmaktkomma till maktentillskansa sig maktensitta vid maktenutöva maktdet stod inte i hennes makt att förhindra olyckan○äv. om behärskning av den egna kroppen och tillvaronha ordet i sin maktmänniskor måste ha makt att forma sitt eget liv○äv.i vissa uttryck
ansträngning, kraft
han stöder förslaget med all makt○äv. med bibetydelse av aktualitet e.d.hålla traditionen vid makt○ibl. bildligt om (tänkt) maktutövning av icke-mänskliga företeelserspråkets makt över tankenvanans makt är stormakt (att+V), makt (över ngn/ngt)hålla målron vid maktsemålron
makt och myndighet(tydligt uppvisande av) maktställning och auktoritet
det saknas en person med makt och myndighet att fördela verksamhetens resurser
sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. makt; av lågty. macht med samma betydelse; till ett verb motsvarande ty. mögen ’kunna; förmå’; jfr 2må, 2mäkta, mäktig, vanmakt
2organisation som utövar kontroll och styrning
om stat el. statsorgan
samh.krigsmaktordningsmaktstormaktrisken att en främmande makt skulle anfalla Sverige bedömdes som litenden lagstiftande och den verkställande makten○äv. bildligt om övernaturliga väsenvanligen plur.
högre makterhan kände sig förföljd av makternamilda makter!gode gud!
milda makter, vilken röst hon har!
sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)3vanligen obest. f. sing.
betydelse
åld. el. formelltNollmaktpåliggandedet ligger stor makt uppå att saken behandlas snabbtsedan ca 1350Konung Magnus Erikssons StadslagI han makten, jag har ordet, jag har ordet i min makt.August Strindberg, Lokes smädelser (i Dikter på vers och prosa, 1883)