Svensk ordbok 2009, webbversion

makt substantiv ~en ~er makt·en1knappast plur. position och resurser att styra personer, händelser etc. samh.JFRcohyponymherraväldecohyponymvälde 2 maktgalenmaktställningmaktutövningvapenmaktkomma till maktentill­skansa sig maktensitta vid maktenut­öva maktdet stod inte i hennes makt att förhindra o­lyckan○äv. om behärskning av den egna kroppen och till­varonha ordet i sin maktmänniskor måste ha makt att forma sitt eget liv○äv.i vissa ut­tryck an­strängning, kraft han stöder för­slaget med all makt○äv. med bi­betydelse av aktualitet e.d.hålla traditionen vid makt○ibl. bildligt om (tänkt) makt­utövning av icke-mänskliga före­teelserspråkets makt över tankenvanans makt är stormakt (att+V), makt (över ngn/ngt)hålla målron vid maktsemålron makt och myndighet(tydligt upp­visande av) makt­ställning och auktoritet​ det saknas en person med makt och myndighet att fördela verksamhetens resurser sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. makt; av lågty. macht med samma betydelse; till ett verb mot­svarande ty. mögen ’kunna; förmå’; jfr 2må, 2mäkta, mäktig, vanmakt 2organisation som ut­övar kontroll och styrning om stat el. statsorgan samh.krigsmaktordningsmaktstormaktrisken att en främmande makt skulle an­falla Sverige bedömdes som litenden lag­stiftande och den verk­ställande makten○äv. bildligt om över­naturliga väsenvanligen plur. högre makterhan kände sig förföljd av makternamilda makter!gode gud!​ milda makter, vilken röst hon har! sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)3vanligen obest. f. sing. betydelse åld. el. formelltNollmaktpåliggandedet ligger stor makt uppå att saken behandlas snabbtsedan ca 1350Konung Magnus Erikssons StadslagI han makten, jag har ordet, jag har ordet i min makt.August Strindberg, Lokes smädelser (i Dikter på vers och prosa, 1883)