Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
mal|ört·en●en korgblommig kryddväxt med bitter smak
anv. bl.a. som brännvinskrydda
bot.kokk.psykol.malörtsbrännvin○äv. om dryck kryddad med malörtJFRcohyponymvermouthcohyponym2beskcohyponymabsint
○äv. om närbesläktade (vilda) arterfältmalörtstrandmalört(en droppe) malört i glädjebägarenngt som (i viss mån) förstör glädjen
många är glada över att landet är fritt, men landets dystra historia och dagens fattigdom är en droppe malört i glädjebägaren
sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. malört; eg. ’ört mot mal’, till mal 1 och ört