substantiv ~en ~ar
malm·en1sandigt markområde
gärna skogbevuxet
åld.geogr.sedan 1286gåvobrev utfärdat av Magnus Ladulås till Sankta Klara kloster i Stockholm (Svenskt Diplomatarium)fornsv. malmber ’sand; sandfält’, sv. dial. malm ’sandig höjd’; besl. med mala
2område närmast utanför en stad
åld.samh.○äv.vanligen i sammansättn.
stadsdel (utanför centrum)
SödermalmÖstermalmsedan 1286gåvobrev utfärdat av Magnus Ladulås till Sankta Klara kloster i Stockholm (Svenskt Diplomatarium)av samma urspr. som 1malm 1
2malm
substantiv ~en ~er
malm·en1bergart som innehåller metaller
i tillräckliga proportioner för lönsam utvinning
mineral.malmbanamalmbrytningmalmletningjärnmalmbryta malmsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. malmber ’malm; metall; brons’; samma ord som 1malm
2en bronsliknande legering
anv. till kyrkklockor, vissa prydnadsföremål m.m.
ämne.malmljusstake○äv. om klockan själv och dess klangåld.○äv. om andra klangfulla ljudhans stämmas malmsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelser