substantiv,
plur.
man·er●avlidnas andar
i (urspr. romersk) folktro
sag.sedan 1810av lat. ma´nes ’skuggor; andar; vålnader’
2maner semanér
Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
plur.
man·er●avlidnas andar
i (urspr. romersk) folktro
sag.sedan 1810av lat. ma´nes ’skuggor; andar; vålnader’