substantiv ~n, plur. manövrer el. manövrar
man·övr·er1(manuell) åtgärd för att åstadkomma önskad rörelseriktning och hastighet
hos fordon m.m.
komm.trafik.manöverpanelmanöverspakundanmanövergöra en manöverhan lyckades undvika kollisionen genom en snabb manöver○spec. mil.kniptångsmanöver○äv. bildligtåtgärd för att styra utvecklingen i önskad riktning
en djärv diplomatisk manövergenom en skicklig manöver lyckades ordföranden genomdriva förslagetsedan 1772av fra. manœuvre med samma betydelse; av medeltidslat. manuop´era ’handarbete’; jfr manikyr, opera
2militär övning under krigsliknande förhållanden
mil.vintermanövervara ute på manöversedan 18822manö´ver
interjektion
man·över●(kommandoord för) lystring
med relativt ledig kroppsställning; i mots. dels till ”lediga”, dels till ”givakt”
mil.sedan 1885