substantiv ~nen, plur. män ibl. ~nar el. man, best. plur. männen ibl. ~narna
mann·en1fullvuxen person av hankön
i mots. till pojke resp. kvinna
psykol.yrk.JFRcohyponymkarl
manskörmanssamhällefästmanen ung mandelegationen bestod av tre män och två kvinnor○ofta med tonvikt på handlingskraft, hederskänsla etc., med anknytning till traditionella uppfattningargråt inte ― uppför dig som en man!under beredskapen mognade han till manhan tog nederlaget som en mantre vise mände tre män från Österlandet som ledda av en stjärna kom för att hylla Jesusbarnetenl. legendenurspr. bibl.○ äv. bildligt
de tre vise männen förväntas vara klara med rapporten under september månad
sedan 800-taletrunsten, Rök, Östergötlandrunform monum (dat.), vanligen övrig runform man, fornsv. maþer, man; gemens. germ. ord, urspr. ’människa; man’; jfr mannekäng
2manlig part i äktenskap
betraktad i förhållande till hustrun
släkt.yrk.hennes blivande mande blev man och hustru 1978ngns man, man till ngnsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagen3vanligen koll., i plur. oftamannar, man
medlem i grupp som är organiserad för viss verksamhet
t.ex. besättning, trupp el. idrottslag, oavsett kön (men i praktiken ofta man)
sociol.yrk.manspillanmanstarktvå man hitåt!alle man på däck!fartyget gick under med man och alltandra halvlek fick genomföras med bara 10 manmannarna klarade strapatserna väl○ibl. i måttsliknande användningden svenska armén vid Narva var på knappt 11 000 mansedan 1285stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)4ofta i sammansättn.
person i allmänhet
som ingår i sammanhanget, oavsett kön
jur.yrk.gärningsmanombudsmantjänstemanbli man för ngtse till att ngt blir gjort
han tänker bli man för att arbetet blir färdigt före sommaren
gemene/menige manvanligt enkelt folk
hon arbetar för att gudstjänstens och kyrkans språk ska vara begripligt för gemene man
god manperson som utsetts till rättslig förtroendemant.ex. för att föra frånvarandes el. minderårigs talan
egendomen förvaltas av en god man
gå man ur husesluta upp mangrant
vid fredsdemonstrationen gick invånarna man ur huse
i var mans munsemun
ingen mans landse1land
lite till mansså gott som var och en
ont om tid har vi väl lite till mans
mannen på gatanden vanlige, genomsnittlige mannen
det militära ingreppet kritiserades av både mannen på gatan och internationella organisationer
näste man till rakning
nästa person som blir föremål för åtgärdervanl. av negativt slag
näste man till rakning i utredningen av skattehärvan blev partisekreteraren
på tu man handsehand 1
sista/siste man på skansenden sista kvarvarande (försvararen)
siste man på skansen släcker och låser efter sig!
tredje manutomstående person eller grupp som oförskyllt drabbasvid konflikt mellan andra parter, t.ex. strejk
förbundet har valt en strategi som ska göra att konflikten inte drabbar tredje man alltför hårt
var mans nidingseniding
vara en man kortsakna en person
idag var vi en man kort på jobbet, så vi hade knappt tid att ta lunchrast
sedan 1000-talet (i sammansättn. lan- ’lands-’)runsten, Turinge, Södermanland (Sveriges runinskrifter)Yrkesbeteckningar o.d. med man som efterled är vanliga: riksdagsman, justeringsman, systemman. Eftersom det numera finns kvinnliga yrkesutövare på så gott som alla områden är det naturligt att många sådana ”enkönade” beteckningar ifrågasätts. Det går ofta ganska lätt att ersätta dem: riksdagsledamot, riksdagskvinna och justeringsperson är vanliga ord. Ibland kan en avledning vara mer acceptabel (systemman > systemerare). I vissa fall är det dock svårare att ersätta -man, särskilt när det gäller gamla yrken som länge varit starkt manligt dominerade (sjöman, brandman).
2man´
pronomen
●obestämd person
el. grupp av (ofta tongivande) personer
NollJFRcohyponym3en
man måste beundra hans energii huvudstaden talar man bara om statsbesöket○ofta anv. av den talande om sig självvard.om man skulle ta och gå på bioser man på!sese på
sedan 1285stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)utveckling under yngre fornsv. tid av 1man, under inflytande från ty.; man i ser man på stammar från lågty. man ’blott’; jfr 1men
Pronomenet man är något av en joker och kan syfta på en eller flera personer, ofta på ett tämligen vagt sätt. Själva poängen kan just vara att det gör det möjligt att undvika att utpeka en bestämd person (eller flera bestämda personer); jfr t.ex. inom polisen ser man med oro på ungdomsfylleriet. Bör det då heta inom polisen är man oroad eller inom polisen är man oroade? Konstruktionen med oroade har ibland ifrågasatts, men den måste anses vara korrekt om det verkar som om man syftar på flera personer. Konstruktionen med oroad kan i stort sett alltid sägas vara korrekt.
3ma´n
substantiv ~en ~ar
man·en●långt nackhår på vissa djur
t.ex. hästar
zool.ståndman○äv. om yvigt hår på människasedan ca 1430Själens tröstfornsv. man; gemens. germ. ord, urspr. ’hals; nacke’; jfr manke