Svensk ordbok 2009, webbversion

mani´ substantiv ~n ~er mani·er1över­drivet, en­sidigt intresse psykol.JFRcohyponympassion 1cohyponymvurmcohyponym2pippi samlarmanistädmanihan har en full­komlig mani på nya tekniska grejer○äv.i sammansättn. fix idé förföljelsemani(ha) mani (för/på ngt), (ha) mani (på att+V)sedan 1794via senlat. av grek. mani´a ’raseri; van­sinne’ 2sjukligt upp­rymt till­stånd särsk. den upp­rymda fasen vid manodepressivitet psykol.sedan 1772