substantiv ~en ~er
man·ick·en●mindre föremål
gärna av tekniskt slag, ofta med ovanlig el. obestämd användning
vard.tekn.JFRcohyponymgrej 1cohyponym2mojcohyponymmackapär
en batteridriven manick som gungade vaggansedan 1885av lågty. manneke ’figur; docka’, diminutiv av mann ’man’; jfr mannekäng