substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
manke·mang·et●(obestämt) fel eller krångel
gärna av tekniskt slag
tekn.JFRcohyponymkrångel 2
det blev något mankemang med tv:nmankemang (med ngt)sedan 1664av fra. manquement ’brist’; till mankera
Svensk ordbok 2009, webbversion