[-ke´-]
verb ~de ~t
mank·er·ar●brista i den grundläggande funktionen
NollJFRcohyponymkrångla 2cohyponymklicka 3
motorn mankeradedet mankerade i strömtillförseln○spec.utebli
NN mankerade så de fick klara flyttningen med bara tre manmankerasedan 1627av fra. manquer med samma betydelse; av ita. mancare ’fattas’; till lat. man´cus ’lytt; ofärdig; bristfällig’
Subst.:vbid1-238888mankerande,
vbid2-238888mankering;
mankemang