substantiv,
ingen böjning, n-genus
manna|mån●partiskhet
vanligen till den aktuella personens nackdel
ngt åld.komm.JFRcohyponymväld
de övade mannamån mot NN när den mindre meriterade ON fick tjänsteningen mannamån skedde vid bodelningenmannamån (mot ngn)sedan ca 1655till 1man och 2mån