Svensk ordbok 2009, webbversion
manufaktu´r
substantiv ~en ~er
manu·fakt·ur·en1vanligen i sammansättn.
(mängd av) smärre industriprodukter
särsk. textilvaror samt mindre järnvaror
arb.manufakturaffärmanufaktursmidesedan 1633av eng., fra. manufacture ’verkstad; klädesfabrik’; bildn. till lat. man´u fac´ere ’tillverka för hand’; jfr faktur, faktura, manikyr
2hantverksmässigt driven industriell produktion
arb.nyckelord under 1700-talet var ”merkantilism” och ”manufaktur”○äv. om motsvarande verkstadgrunda manufakturersedan 1637