Svensk ordbok 2009, webbversion

1mari´n adjektiv ~t mar·in1som har att göra med havet admin.mil.sjö.JFRcohyponymmaritim marinmålaremarin botanikäv. om havsblå färgmarinblåtthennes kläder gick gärna i marintsedan 1846av fra. marin ’havs-’; av lat. mari´nus med samma betydelse, till mar´e ’hav’; jfr mar- 1 2som har att göra med sjö­militära förhållanden admin.sjö.marinsoldatmarinstabmarina styrkorsedan 1923
2mari´n substantiv ~en ~er mar·in·en1vanligen best. f. sing. försvars­gren som inne­fattar ett lands sjö­stridskrafter förr äv. kust­artilleriet mil.sjö.JFRcohyponymflygvapencohyponymarmé han var kadett i marinensedan 1771av fra. marine med samma betydelse; till 1marin 2målning med havsmotiv konstvet.måla marinerhon ställer ut mariner och landskaps­målningarsedan 1841