Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er [mar`k-]
mark·en1landområde i ursprungligt tillstånd
inte bebyggt el. odlat
af.JFRcohyponymterrängcohyponymjord 2
ströva i markernahan är ofta ute i skog och markcampingen på jungfrulig mark innebär stora påfrestningar på naturen○äv. med tanke på ev. utnyttjandebetesmarkjaktmarkstenbunden markbryta mark○äv. bildligt, särsk. i uttryck för förberedelser e.d.bryta mark för nya idéerbereda marken för maktövertagandetsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. mark ’skogsmark; område; fält’; gemens. germ. ord, urspr. ’gräns’, sedan ’gränsskog’; besl. med lat. mar´go ’rand, kant’, jfr marg; ev. besl. med märke
2knappast plur.
landområde under ngns kontroll
af.JFRcohyponymdomän
markexploateringmarkförvärvmarkägaretomtmarkpå stadens markde köpte mark i en förortdanskarna landsteg på svensk mark○spec.militärt behärskat landområde
fienden förlorade mark på högra flygeln○äv. om sträcka vid hastighetstävling e.d.hon tappade mycket mark på de sista varven○äv. bildligt, spec. i uttryck för (ökning el. minskning av) inflytande e.d.miljörörelsen har vunnit mark sedan 1990-talet○spec. äv. i uttryck för konflikthan kände att han var ute på minerad mark när han ifrågasatte hennes kompetenssedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen3knappast plur.
jordens yta
af.markfästebarmarkpå fasta markenflygplanet tog markhan slogs till markende kastade sig ner på markenmarken var täckt med dagglöven föll till markenhan var så arg att han stampade i marken○spec. äv. i uttryck för stabila förhållandenföretaget började känna fast mark under fötterna igen efter lågkonjunkturenefter några skakiga år stod hon på fast mark igenfalla platt till markenfullständigt (och snöpligt) misslyckas
stadens möjligheter att arrangera vinter-OS föll ännu en gång platt till marken
jämna med markenriva ner (byggnader) fullständigt
man ville jämna det gamla bryggeriet med marken för att kunna bygga bostäder
känna marken bränna under fötternafinna det farligt att stanna kvar
tjuvarna kände marken bränna under fötterna och flydde utomlands
känna marken gunga under fötternakänna att läget är ohållbart
hon kände marken gunga under fötterna och sade upp sig från sitt jobb
sätta klackarna i markenseklack 1
sedan 1526
substantiv ~en ~er [mar´k-]
mark·en1en mindre viktenhet
i många äldre viktsystem; motsvarande drygt 200 g
histor.mått.○ofta utvecklad till myntenhethistor.JFRcohyponym3mark
1 mark silveren mark (ngt), en mark (av/med ngt)sedan 1000-taletrunsten, Ek, Västergötland (Sveriges runinskrifter)runform marka (plur.), fornsv. mark; gemens. germ. ord, trol. urspr. ’märke’ (på vågen eller viktstycket)
2bricka som används som betalningsmedel vid hasardspel
spel.SYN.synonymjetong
hon växlade in sina marker till kontantersedan 1749via ty. av fra. marque med samma betydelse, äv. ’märke; kännetecken’; av germ. urspr., besl. med märke; jfr markant, markera
substantiv ~en, plur. ~, best. plur. ~en
mark·en●den tidigare myntenheten i Tyskland och Finland
fram till införandet av euro
histor.numism.D-marksedan 1855urspr. en mark silver i vikt; samma ord som 2mark 1