Svensk ordbok 2009, webbversion

1mark substantiv ~en ~er [mar`k-] mark·en1land­område i ur­sprungligt till­stånd inte bebyggt el. odlat af.JFRcohyponymterrängcohyponymjord 2 ströva i markernahan är ofta ute i skog och markcampingen på jung­frulig mark inne­bär stora på­frestningar på naturen○äv. med tanke på ev. ut­nyttjandebetesmarkjaktmarksten­bunden markbryta mark○äv. bildligt, särsk. i ut­tryck för för­beredelser e.d.bryta mark för nya idéerbereda marken för makt­övertagandetsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. mark ’skogs­mark; om­råde; fält’; gemens. germ. ord, urspr. ’gräns’, sedan ’gränsskog’; besl. med lat. mar´go ’rand, kant’, jfr marg; ev. besl. med märke 2knappast plur. land­område under ngns kontroll af.JFRcohyponymdomän markexploateringmarkförvärvmarkägaretomtmarkpå stadens markde köpte mark i en för­ortdanskarna land­steg på svensk mark○spec.militärt behärskat land­område fienden förlorade mark på högra flygeln○äv. om sträcka vid hastighets­tävling e.d.hon tappade mycket mark på de sista varven○äv. bildligt, spec. i ut­tryck för (ökning el. minskning av) in­flytande e.d.miljö­rörelsen har vunnit mark sedan 1990-talet○spec. äv. i ut­tryck för konflikthan kände att han var ute på minerad mark när han ifråga­satte hennes kompetenssedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen3knappast plur. jordens yta af.markfästebarmarkpå fasta markenflyg­planet tog markhan slogs till markende kastade sig ner på markenmarken var täckt med dagglöven föll till markenhan var så arg att han stampade i marken○spec. äv. i ut­tryck för stabila förhållandenföre­taget började känna fast mark under fötterna i­gen efter låg­konjunkturenefter några skakiga år stod hon på fast mark i­genfalla platt till markenfull­ständigt (och snöpligt) miss­lyckas​ stadens möjligheter att arrangera vinter-OS föll än­nu en gång platt till marken jämna med markenriva ner (byggnader) full­ständigt​ man ville jämna det gamla bryggeriet med marken för att kunna bygga bo­städer känna marken bränna under fötternafinna det farligt att stanna kvar​ tjuvarna kände marken bränna under fötterna och flydde utom­lands känna marken gunga under fötternakänna att läget är o­hållbart​ hon kände marken gunga under fötterna och sade upp sig från sitt jobb sätta klackarna i markenseklack 1 sedan 1526
2mark substantiv ~en ~er [mar´k-] mark·en1en mindre vikt­enhet i många äldre vikt­system; mot­svarande drygt 200 g histor.mått.○ofta ut­vecklad till mynt­enhethistor.JFRcohyponym3mark 1 mark silveren mark (ngt), en mark (av/med ngt)sedan 1000-taletrunsten, Ek, Västergötland (Sveriges runinskrifter)runform marka (plur.), fornsv. mark; gemens. germ. ord, trol. urspr. ’märke’ (på vågen eller viktstycket) 2bricka som an­vänds som betalnings­medel vid hasard­spel spel.SYN.synonymjetong hon växlade in sina marker till kontantersedan 1749via ty. av fra. marque med samma betydelse, äv. ’märke; känne­tecken’; av germ. urspr., besl. med märke; jfr markant, markera
3mark substantiv ~en, plur. ~, best. plur. ~en mark·en●den tidigare mynt­enheten i Tysk­land och Fin­land fram till in­förandet av euro histor.numism.D-marksedan 1855urspr. en mark silver i vikt; samma ord som 2mark 1