Svensk ordbok 2009, webbversion
[-ke´-]
verb ~de ~t
mark·er·ar1märka ut med hjälp av tecken
el. gest el. annan synlig el. hörbar signal e.d.
komm.spel.JFRcohyponymange 2
markera bommarkera träffmarkera rytmen med fingrarnatävlingsspåret var markerat med röda lapparen trumpetstöt markerar att festligheterna börjathan markerade missnöje genom att gå tidigthon markerade plats genom att vika stolen○spec. i kortspellägga ett oväntat kort för att ge partnern en upplysning
högmarkeringsyd markerade styrka i hjärter genom att saka knekten○äv.starkt framhäva
talaren markerade särskilt värdet av det mångåriga samarbetet○äv.(enbart) antyda
markera såraden teaterkyss behöver bara markeras○ibl. med bibetydelse av att säga ifrån e.d.skolan måste markera mot mobbningenmarkera (mot) ngt/SATSsedan 1742via ty. av fra. marquer ’märka; beteckna’, till marque ’märke’; jfr 2mark 2, markant, remarkabel
2bevaka
motståndare i bollspel
sportjargongsport.punktmarkeralagets spjutspets markerades av två man och kom aldrig lossmarkera ngnsedan 1905Subst.:vbid1-239480markerande,
markering