substantiv ~en ~ar
marsk·en●(titel för) en hög riksämbetsman med ansvar för krigsmakten
i äldre tid i Sverige
mil.yrk.JFRcohyponymdrots
sedan 1345stadga utfärdad av kung Magnus om regler för frälset m.m. (Svenskt Diplomatarium)fornsv. marsker, förk. av marskalk; jfr fodermarsk
2marsk
substantiv ~en ~er
marsk·en●lågt, fruktbart kustområde
geogr.marsklandsedan 1902av lågty. marsch med samma betydelse; besl. med mar-