Svensk ordbok 2009, webbversion
marter
[
ma
´
-
äv.
mar
´
-
]
substantiv
,
plur.
mart·er
●
svåra plågor
ngt åld.
psykol.
JFR
cohyponym
kval 1
sedan 1635
via ty. av medeltidslat.
marty
´
rium
’martyrdöd’; till
martyr
[ma´-äv.mar´-]
substantiv,
plur.
mart·er●svåra plågor
ngt åld.psykol.JFRcohyponymkval 1
sedan 1635via ty. av medeltidslat. marty´rium ’martyrdöd’; till martyr