Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
mart·er·ar●plåga svårt
NollJFRcohyponym2pina 1
hans marterade själmartera ngnsedan 1503brev från tromannen Gustav till Svante Nilsson om övervåld från fogden på Kopparberget (Diplomatarium Dalekarlicum)fornsv. martera; till marter
Subst.:vbid1-239969marterande,
vbid2-239969martering