Svensk ordbok 2009, webbversion

marte´ra verb ~de ~t mart·er·arplåga svårt NollJFRcohyponym2pina 1 hans marterade själmartera ngnsedan 1503brev från tromannen Gustav till Svante Nilsson om övervåld från fogden på Kopparberget (Diplomatarium Dalekarlicum)fornsv. martera; till marter Subst.:vbid1-239969marterande, vbid2-239969martering