substantiv ~en ~er
mart·yr·en●person som får lida (och ibland dö) för sin övertygelse
af.relig.yrk.de tidiga kristna martyrernamotståndsrörelsens martyrer○ofta iron.martyrminspela martyrmartyr (för ngt)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. martir, martyr; via medeltidslat. av grek. mar´tyr, mar´tys ’vittne’; jfr marter