substantiv ~en ~ar
mask·en1(typ av) litet, långsträckt, ryggradslöst djur som saknar extremiteter
och förflyttar sig med krypande och slingrande rörelser; ofta anv. som agn
zool.daggmaskollonmaskplattmasktrådmasksätta en mask på kroken○äv. om vissa (larver av) insekter e.d.ej i fackspråkl. sammanhangkålmasklysmasksilkesmaskdet är en mask i hallonet○äv. med tanke på besvär orsakade av maskkatten hade mask○äv. bildligt om ngt ynkligtVad är en människa? Ingenting annat än en mask!vrida sig som en mask (på kroken)sevrida sig
sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. maþker, matk; gemens. germ. ord, trol. bildat till en indoeur. ordrot med bet. ’gnida sönder’
3det att maska i kortspel
spel.han slog en mask med hjärterdamensedan 1847till 2maska 2
2mask
substantiv ~en ~er
mask·en1ansiktsbeklädnad som gör bäraren oigenkännlig
för att försvåra identifikation el. som en sorts utsmyckning (bl.a. rituellt)
kläd.tjuven bar en svart maskmedicinmän i groteska maskerhuvudrollsinnehavaren hade en lyckad mask○äv. om hel dräkt och dess bäraregodafton vackra mask!○äv. om (abstrakt) företeelse som döljer det verkliga sammanhangetunder vänskapens maskhålla maskeninte visa vad man känner eller tänker
efter en stunds samtal orkade hon inte hålla masken längre utan brast ut i gråt
kasta maskenvisa sitt rätta jag
efter att länge ha använt pseudonym kastade hon masken och framträdde med sitt riktiga namn
tappa maskenråka avslöja vad man känner eller tänkersedan 1652av fra. masque med samma betydelse; trol. ur arab. mashara ’upptåg; spratt’
2vanligen i sammansättn.
beklädnad som skyddar ansiktet
mot ngn typ av risker
kläd.fäktmaskgasmask○äv. om beklädnad som isolerar ansiktetnarkosmask○äv. om vissa tekniska anordningar för fixering av ngtslaktmasksedan 17773knappast plur.
skydd mot upptäckt
särsk. av militära anordningar
mil.SYN.synonymkamouflage
sedan 1880