Svensk ordbok 2009, webbversion

mastodont [-ån´t] substantiv ~en ~er mast·odont·en(typ av) ut­dött elefantdjur med betar i både under­käken och över­käken hos tidiga former utstr.zool.vanligen bildligt (särsk. i sammansättn.)väldig före­teelse mastodontfilmmastodontkonsertmastodontprojektsedan 1821till grek. mastos´ ’spene’ och odont- ’tand-’ (efter de spenlika knölarna på djurets kind­tänder); jfr odontolog