Svensk ordbok 2009, webbversion
[-ån´t]
substantiv ~en ~er
mast·odont·en●(typ av) utdött elefantdjur med betar i både underkäken och överkäken
hos tidiga former
utstr.zool.○vanligen bildligt (särsk. i sammansättn.)väldig företeelse
mastodontfilmmastodontkonsertmastodontprojektsedan 1821till grek. mastos´ ’spene’ och odont- ’tand-’ (efter de spenlika knölarna på djurets kindtänder); jfr odontolog