Svensk ordbok 2009, webbversion

mate´ria substantiv ~n materier äv. mate´riemate´rie ~n ~r materi·an, materi·en1(samman­fattningen av) allt som har konkret, fysisk existens i mots. till den andliga världen vetenskapl.JFRcohyponymsubstanscohyponymämne 1 fast materiaflytande materiamörk materiaandens seger över materienteorierna om materiens innersta struktur○äv. om inne­håll i mots. till formsedan 1674fornsv. materia ’stoff; ämne’; av lat. mater´ia, mater´ies ’ämne; stoff’ 2stoff matrl.leran är den materia i vilken han skapar sina figurersedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenska