substantiv ~en ~er
max·ill·en●överkäke
hos ryggradsdjur och människa
zool.JFRcohyponymmandibel
○äv. (i plur.)undre käkpar
hos kräftdjur och insekter m.fl.
sedan 1757av lat. maxill´a ’käke’, diminutiv av ma´la ’käkben’
Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
max·ill·en●överkäke
hos ryggradsdjur och människa
zool.JFRcohyponymmandibel
○äv. (i plur.)undre käkpar
hos kräftdjur och insekter m.fl.
sedan 1757av lat. maxill´a ’käke’, diminutiv av ma´la ’käkben’