Svensk ordbok 2009, webbversion

max´imum substantiv maximet el. ~ el. ~et, plur. maxima el. ~, best. plur. maxima el. ~en max·im·um·et●sällan best. f. största möjliga värde in­om om­rådet i fråga; spec. för matematiska funktioner mat.utstr.MOTSATSantonymminimum 1000 kr. är maximum för vad vi kan sträcka oss tillhan är ung ― han har än­nu inte nått sitt maximumfunktionen når sitt maximum i origo○äv.mycket stort värde eller mått han klarade upp­giften med ett maximum av effektivitet○ibl. i fråga om luft­tryckhög­tryck barometermaximum○äv. i adverbiell an­vändninghögst maximum 500 kr går bo­laget med på att betala(ngts) maximum, maximum (av/för ngt)sedan 1800av lat. ma´ximum med samma betydelse, urspr. neutrum av ma´ximus ’störst’, till ma´gnus ’stor’; jfr magister, magnum, maxim