Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n medbröder
med|brodern●man i förhållande till person som han har ngt gemensamt med
psykol.yrk.JFRcohyponymkamratcohyponymmedsyster
ngns medbroder, medbroder till ngn, ngra är medbrödersedan 1494Dombok för Sydöstra Tavastland (Bidrag till Finlands historia)fornsv. mädhbrodhir