Svensk ordbok 2009, webbversion

me`delmåtta substantiv ~n medelmåttor medel|­mått·an1knappast plur.; i ett få­tal fraser genomsnitts­nivå Nollhöja sig över medelmåttansedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. midhalmata, även ’medel­väg’; efter lågty. middelmate med samma betydelse; till medel-, 1måtta, mått 2mindre fram­stående person psykol.yrk.en medelmåtta som gjorde karriär med hjälp av mäktiga beskyddaresedan 1787