Svensk ordbok 2009, webbversion

me`dföra verb medförde medfört, pres. medför med|­för·de1ha med sig som bagage, last e.d. Nollteglet medfördes som ballast i far­tygetförbjudet att medföra alkohol­haltiga dryckermedföra ngn/ngtsedan 15822äv. lös förb. (i modifierad form), jfrföra med sig ha till följd NollJFRcohyponymorsakacohyponymbetyda 3 en sjukdom som kan medföra dödendevalveringen medförde stora pris­ökningarmedföra ngt/SATSsedan 1671Subst.:vbid1-242005medförande, vbid2-242005medföring (till 1)