Svensk ordbok 2009, webbversion

me`dhjälpare substantiv ~n äv. vard. medhjälparn, plur. ~, best. plur. medhjälparna med|­hjälp·ar·enperson som (yrkesmässigt) arbetar för att under­lätta viss verksamhet arb.yrk.JFRcohyponymassistent 1cohyponymbiträde 2 chefens närmaste medhjälparengns medhjälpare, medhjälpare till/åt ngnsedan 1434öppet brev utfärdat på västgötska Axevalla hus av Engelbrekt Engelbrektsson (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. mädhhiälpare