Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
med·ic·in·en1knappast plur.
vetenskapligt grundad läkekonst
med.allmänmedicinsocialmedicininvärtes medicinutvärtes medicinförebyggande medicinstudera medicinsedan 1557av lat. (ars´) medici´na ’läkekonst; läkemedel’; till med´icus ’läkare’; jfr medikament, medikus
2medel mot (kroppsliga eller psykiska) besvär
auktoriserat av läkarvetenskapen
med.SYN.synonymmedikamentsynonymfarmakasynonymläkemedel
medicinlådamedicinskåphostmedicinta in medicinläkaren skrev ut recept på en bra medicin○äv. bildligt om metod för att förbättra ogynnsam situationfinansministerns beska medicin mot inflationenmedicin (för ngn) (mot ngt)få smaka (på) sin egen medicinsjälv få samma mindre angenäma behandling som man ger andra
många som har blivit uthängda i pressen skulle önska att journalisterna fick smaka på sin egen medicin
sedan 1538