Svensk ordbok 2009, webbversion

medici´n substantiv ~en ~er med·ic·in·en1knappast plur. vetenskapligt grundad läke­konst med.allmänmedicinsocialmedicinin­värtes medicinut­värtes medicinföre­byggande medicinstudera medicinsedan 1557av lat. (ars´) medici´na ’läke­konst; läke­medel’; till med´icus ’läkare’; jfr medikament, medikus 2medel mot (kroppsliga eller psykiska) besvär auktoriserat av läkar­vetenskapen med.SYN.synonymmedikamentsynonymfarmakasynonymläkemedel medicinlådamedicinskåphostmedicinta in medicinläkaren skrev ut recept på en bra medicin○äv. bildligt om metod för att förbättra o­gynnsam situationfinans­ministerns beska medicin mot inflationenmedicin (för ngn) (mot ngt)få smaka (på) sin egen medicinsjälv få samma mindre an­genäma behandling som man ger an­dra​ många som har blivit ut­hängda i pressen skulle önska att journalisterna fick smaka på sin egen medicin sedan 1538