Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
mek·an·ik·en1läran om kroppars rörelse och jämvikt
fys.tekn.JFRcohyponymdynamik 1cohyponymstatikcohyponymkinematik
○äv. om tillämpningarkonstruktion av maskiner o.d.
den lille pojken visade fallenhet för mekanik○äv. bildligtlagbundenhet i (icke-fysiskt) förlopp
konfliktens mekaniksedan 1752ur grek. mekhanike´ (tekh´ne) ’konsten att använda redskap’; till mekanisk
2mekanism
tekn.urets invecklade mekaniksedan 1780