Svensk ordbok 2009, webbversion

mekani´k substantiv ~en mek·an·ik·en1läran om kroppars rörelse och jäm­vikt fys.tekn.JFRcohyponymdynamik 1cohyponymstatikcohyponymkinematik äv. om tillämpningarkonstruktion av maskiner o.d. den lille pojken visade fallenhet för mekanikäv. bildligtlag­bundenhet i (icke-fysiskt) förlopp konfliktens mekaniksedan 1752ur grek. mekhanike´ (tekh´ne) ’konsten att an­vända redskap’; till mekanisk 2mekanism tekn.urets in­vecklade mekaniksedan 1780