Svensk ordbok 2009, webbversion

melodi´ substantiv ~n ~er mel·odi·er●ordnad en­stämmig ton­följd som bildar en musikalisk helhet af.musikmelodistämmafolkmelodikoralmelodien vacker melodivem har skrivit den melodin?melodi och ackompanjemangen melodi som han inte kunde få ur huvudet○äv. om tonhöjdsförlopp i talvanligen i sammansättn. satsmelodi○äv. bildligt, spec.(känt) tema han talar om sam­förstånd, men den melodin har vi hört för­ut!○spec. äv.rätt tillvägagångs­sätt efter två dåliga matcher fann laget äntligen melodinvara framtidens melodikomma att bli viktigt i fram­tiden​ även i Sverige kan eko­turism vara fram­tidens melodi vara ngns melodivara ngt ngn gillar​ biff med bambu­skott, det är min melodi; på semestern vill hon ut på äventyr – att bara ligga på stranden är inte hennes melodi vara tidens melodi vara ngt som är populärt i sam­tiden​ individuell löne­sättning är tidens melodi sedan ca 1600ur grek. melodi´a med samma betydelse, till mel´os ’sång’ och ode´ ’dikt’; jfr ode, parodi Bara du går över ängarna, bara jag ser dig vandra i fjärran förbi, darra de eviga strängarna. Säg mig, vem ger dig makten som blir melodi?Bo Bergman, Melodi (i Elden, 1917)