Svensk ordbok 2009, webbversion

me`nig adjektiv ~t men·ig1i vissa ut­tryck som till­hör folkets breda lager i mots. till överhets­personer, över­klass o.d. admin.samh.JFRcohyponym1gemen 1 menige manse1man 4 sedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. menogher ’menig; all­män’; av lågty. mene ’all­män; vanlig’; besl. med allmän, 1gemen 2som inte har befäls­grad om soldat admin.mil.yrk.äv. substantiveratbefäl för sig, meniga för sigsedan 1889