Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
mens·ur·en1ett relativt mått hos musikinstrument
spec. om förhållandet mellan en orgelpipas diameter och längd
musikmått.sedan 1773av lat. mensu´ra ’uppmätning; mått’; jfr dimension, halvmesyr
2typ av mätglas
åld.instr.sedan 17533duell med sabel eller värja mellan (tyska) studenter
vanligen utan ansiktsskydd; ofta efter överenskommelse
histor.sport.mensurärrsedan 1887