Svensk ordbok 2009, webbversion

mensu´r substantiv ~en ~er mens·ur·en1ett relativt mått hos musik­instrument spec. om förhållandet mellan en orgel­pipas diameter och längd musikmått.sedan 1773av lat. mensu´ra ’upp­mätning; mått’; jfr dimension, halvmesyr 2typ av mät­glas åld.instr.sedan 17533duell med sabel eller värja mellan (tyska) studenter vanligen utan ansikts­skydd; ofta efter överens­kommelse histor.sport.mensurärrsedan 1887