substantiv ~en ~er
mer·it·en●omständighet som räknas ngn till förtjänst
särsk. vid tjänstetillsättning
samh.JFRcohyponymcv
meritförteckningmeritvärderingformella meritergoda meritertunga meritertredjeplaceringen var en fin merithon fick lektoratet tack vare överlägsna pedagogiska meriter○ngn gång äv. om dokument som styrker omständigheternaskicka in sina meriteren merit (för ngn)sedan 1644via fra. av lat. mer´itum ’förtjänst’; jfr emeritus