Svensk ordbok 2009, webbversion

midd´ag substantiv ~en ~ar mid|­dag·en1period om­kring och något efter dagens mitt från ca klockan 12 och några timmar fram­åt tid.JFRcohyponymförmiddagcohyponymeftermiddag lör­dag middag är det ofta trafik­kaos i centrum○äv. exaktaretid­punkt för solens passage av ortens meridian god middagen relativt formell hälsnings- eller avskedsfras som används under eftermiddagen​ god mid­dag, hoppas att vi får nöjet att se er här i­gen! sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. miþdagher; till mid- och dag 2dagens huvud­måltid med det främsta (el. enda) lagade målet; nu­mera sällan mitt på dagen i Sverige kokk.tid.JFRcohyponymlunch middagsbordmiddagskupongmiddagsmålsöndagsmiddagen god middagen hem­lagad middaglaga middagbjuda på middagäta middagvad får vi till middag i dag?de brukar äta middag vid fem­tiden○ofta med bi­betydelse av festlighetmiddagsdräktbröllopsmiddagherrmiddagen tre­rätters middag(på/under/vid) middagensova middagsova en stund (på efter­middagen) efter maten​ han gick och lade sig för att sova mid­dag subskriberad middagmid­dag där gästerna förhandsantecknar sig och betalar självasedan 1430–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)