Svensk ordbok 2009, webbversion

mi`dvinter substantiv ~n midvintrar mid|­vintr·arden mörkaste delen av vintern kring vinter­solståndet tid.midvinterköldmidvinternatt(under) midvinternsedan 1400–25 (i sammansättn. -tid)Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. midhvinter